färgkarta

Målarens färgkarta – mäter den människors beteenden?

Mycket kritik finns redan skrivet av Thomas Eriksons bok ”Omgiven av idioter”. Eftersom floden av missinformation och reklam om denna bok och teorin bakom den vida överträffar de vettiga källorna så lägger jag ännu ett blogginlägg till vågskålen.

Kort sammanfattning av boken (med risk att säga lite mer än boken egentligen säger, den är full av lustiga exempel som inte alltid leder resonemanget framåt):

  • Man kan ibland undrar hur och varför andra beter sig
  • Dessa funderingar blir mycket lättare om man grovt sorterar in alla människor i fyra färgfält: Gula, gröna , röda eller blåa.
  • Denna indelning kan man göra eftersom en psykolog på 60-talet (W Marsdon) sade att man kunde det. Argumenten han hade för det då var att en annan psykologiintresserad, läkare, använt en liknande indelning i fyra typer (C. G. Jung) flera decennier tidigare (detta nämns inte i boken).
  • Så där ja, nu är det bara att sluta tänka att andra är idioter, och istället tänka att de är någon av de här fyra färgerna (även om det i sig är idiotiskt).
  • Ja, just det: ”Den här boken gör inga som helst anspråk på att vara heltäckande…” (tur det¨).

Boken har sålt i mer än 100.000 exemplar, i flera länder och har många fans. Många människor hör också tydligen av sig till Thomas Erikson och berättar ingående om hur denna gamla teori på något sätt räddat deras liv/karriär/äktenskap och så vidare. Själv har jag svårt tro att folk visste så lite innan de läste boken att den här lilla informationen gör någon skillnad för dem (när de ändå redan kan läsa). Men låt oss köpa att det är så, och återkomma i ett annat inlägg om varför det kan vara så. Nu till vad psykologin säger.

  • Det här med att undra hur andra beter sig är något alla gör ibland, och det är ett särskilt studieområde inom psykologin. Det ryms under begrepp som ”naiv psykologi” och attributionsteori. Inget av detta nämns i Thomas Eriksons bok, han har osynliggjort en hel gren av psykologi, den som behandlar hans frågeställning.
  • De fyra färgerna är en förenkling av en modell av personlighet (kallades tidigare ”karaktär” – ett begrepp som nu anses gammalmodigt inom psykologi) som mycket riktigt W Marston lanserade en variant av. Marston är helt och hållet utdaterad inom psykologi. Studieområdet var i sin linda när han verkade. Antalet studier på området har ökat drastiskt, metoderna och teorierna har utvecklats. Inget av detta nämner Thomas Erikson. På sin hemsida, som svar på kritik skriver Erikson: ”I boken kallade jag Marstons arbeten för vetenskapliga, vilket varit korrekt historiskt sett.” Ja, det hade kanske kunnat anses korrekt om boken var skriven på 1960-talet. Ett vetenskapligt förhållningssätt innebär dock att ta till sig även senare information…
  • Till Eriksons försvar ska sägas att han inte utgår från några personlighetstest. Han ger sig inte in i begreppet personlighet, menar han, utan lämnar det åt psykologer. Det är ett intressant försvar, eftersom det kryllar av konsultbolag som säljer exakt samma tester, baserade på samma teorier – och kallar dem personlighetstester. Mer Erikson duckar kritiken (och jämförelsen med den mer vetenskapliga och moderna BIG Five-modellen). Så då är frågan vad Erikson menar med beteenden?
  • Beteende är något man gör. Alltså till exempel att skriva, det är ett beteende. Nu skriver jag. Jag är också en skrivande person, men det är inte ett beteende utan mer en beskrivning av mig som person (alltså något slags försök till personlighetsbeskrivning). Låt oss nu titta på hur Erikson definierar en ”röd” person: ”Driven, målinriktad, dominant”. Ser ni något beteende där? – Nej, bara abstrakta summeringar. Att vara ”dominant” är inget beteende. Däremot kan man säkert hitta en rad dominanta beteenden – till exempel att säga åt andra vad de ska göra (ett beteende), eller peka finger (ett beteende). Summeringen är i sig inget beteende. Den här skillnaden mellan abstrakt och konkret tänkande tränas psykologer i. Att konkretisera och fokusera på ett beteende kallas att vara ”operant” efter psykologen B. F. Skinner (som för övrigt skulle varit beredd att kasta alla personlighetstest genom fönstret, även de med vetenskaplig status). Min kritik mot Erikson här är dels att han inte klarar av att vara operant, alltså bara fokusera på beteende. Inte heller klarar han av diskussionen om personlighet (han slår istället ifrån sig jämförelser med personlighetstester med att han inte sysslar med personlighet).
  • Om boken då varken handlar om personlighet eller om konkreta beteenden, vad handlar den om då egentligen? – Ja, just ingenting (se sammanfattningen ovan).  Det är precis som med kejsarens kläder, väldigt naket. Men underhållande kanske (se Ulf Karl Olov Nilssons recension nedan)!
  • Det är mycket tveksamt om det är gynnsamt att dela in människor i fyra kategorier. Psykologen Britta Högberg har i två inlägg problematiserat hela företeelsen. Hon pekar på något viktigt. Nämligen att vi riskerar tappa nyanserna och därför se varandra sämre! (Hur skulle målaren klara sig med bara fyra sidor i sin färgkarta?).(http://www.dagensarena.se/essa/farglad-eller-farglagd-du-ar-mer-ett-personlighetstest/, http://www.brittahogberg.se/inte-den-vassaste-kniven-lagan/).  

Här är några andra läsvärda inlägg om boken

Mattias Lundberg som är docent i psykologi:

http://www.mynewsdesk.com/se/mattiaslundberg/pressreleases/omgiven-av-fyra-faerger-bara-foer-faergblinda-del-1-beteendevetaren-2604986

Jonas Hjalmar Blom som är Leg Psykolog:

https://www.jonashjalmarblom.com/blog/2018/4/11/vad-du-br-vara-medveten-om-nr-du-lser-omgiven-av-idioter-och-katergoriserar-mnniskor-i-fyra-frger

Vi avslutar positivt. Ulf Karl Olov Nilsson som är Leg psykolog, psykoanalytiker och poet skriver en enligt mig snäll recension av boken här:

https://www.pressreader.com/sweden/svenska-dagbladet/20180728/281487867149639

 

Annonser