Temavecka Samband, problem 4: Överlappande empiriska definitioner

I den stora vågen forskning om Subjektivt välmående som hållit på några decennier (expanderade under 1990-talet genom medvetna initiativ från nätverk inom positiv psykologi) har ett samband hittats upprepade gånger: Sambandet mellan subjektivt välmående och extraversion. Subjektivt välmående är psykologins mått på hedonisk lycka, och består av tre faktorer: Positiva känslor (affekt), negativa känslor (affekt), samt livstillfredsställelse. Extraversion är ett mått på hur utåtriktad personlighet någon har – vilket innefattar bland annat tendenserna att uttrycka positiva känslor, att trivas på fester, och att prata mycket.  Extraversion har ett högre samband med subjektivt välmående än alla demografiska variabler (kön, ålder, inkomst, m.m.) sammanräknade.

Sambandet har förklarats på olika sätt. Antingen genom att extroverta söker upp fler sociala situationer, och att det är människorna omkring dem som gör dem lyckliga.  Eller genom att de tolkar potentiellt positiva händelser, genom att hitta ännu mer positivt i de händelserna. En tredje förklaring, som inte behöver stå i direkt konflikt med dessa två, är att extraversion får människor att, nästan oavsett händelser i livet, ha en högre tendens att uppleva positiva känslor. Om man inte problematiserar alltför mycket så verkar det som att extraversion i alla fall har ett samband med subjektivt välmående oberoende av hur många sociala situationer som uppstår, vilket ger mer stöd åt den första förklaringen än den andra. Om detta kan man läsa i bland annat Randy Larsens och David Buss grundbok i personlighetspsykologi: ”Personality Psychology Domains of Knowledge About Human Nature”.

Eller kolla in: http://www.lyckobloggen.se/?p=790

En förklaring som inte är lika undersökt är huruvida omgivningens reaktioner på kort och lång sikt gentemot extraverta personer kan mediera effekten på lycka. Om detta behövs mer forskning. Men nu ska vi inte fördjupa oss i teorin, för tänk om allt är baserat på ett korrelationsfel?

Låt oss titta lite närmare på ett par frågor som är avsedda att mäta extraversion och subjektivt välmående. Frågorna kommer från förkortade test på nätet, som dock ska korrelera högt med utförligare mätningar. Dessa test använder ofta påståenden, med skalor på hur mycket man tycker påståendena stämmer in på en själv:

EXTRAVERSION: ”Jag får andra att bli glada”

SUBJEKTIVT VÄLMÅENDE: ”Den senaste tiden har jag känt mig glad”

EXTRAVERSION: ”Jag älskar livet”

SUBJEKTIVT VÄLMÅENDE: ”Allt som allt, tycker jag att mitt liv är värt att leva”

EXTRAVERSION: ”Jag ser till den ljusa sidan av livet”

SUBJEKTIVT VÄLMÅENDE: ”Jag tycker att jag fått det jag vill ha i livet”

Nu kommer min fråga: Är det någon som har faktoranalyserat dessa två konstrukt tillsammans, och kollat om extraversion och subjektivt välmående bildar separata faktorer? Om de inte gör det, är de då inte mått på samma sak? Och erbjuder det någon grund för förklaringsmodeller som säger att personligheten på olika sätt förklarar lyckonivån?

Om två psykologiska begrepp har väldigt höga samband, som valda subskalor av extraversion har med subjektivt välmående, så betyder det ofta att de helt enkelt är mått på samma sak. Att på förhand ha bestämt sig för att det ena är personlighetsfrågor och att det andra är affekt- eller tillfredsställelsefrågor, gör inte de teoretiska förklaringarna mer meningsfulla.

Annonser